Test av Rotel RA-05SE

Sans och balans

Den nya utgåvan av förstärkaren RA-05 har fått tillägget Special Edition i beteckningen och nya komponenter på insidan.

Rotel är ett 40 år gammalt familjeföretag som alltid varit ambassadörer för enkelhet. Under en lång period hade de inte ens bas- och diskantkontroller på sina förstärkare, vilket gjorde en Pure Direct-funktion överflödig. På senare tid har de dock börjat använda sig av sådana tonkontroller på kundernas begäran. Rotel håller fortfarande fast vid tanken på att göra saker och ting så enkla som möjligt och främst koncentrera sig på enkla kretsar med komponenter av hög kvalitet och fintrimning genom noggrann provlyssning.
RA-05SE är en något förbättrad version av RA-05. En uppgradering av strömförsörjning och ett ingångssteg med helt nya komponenter ska göra att SE-versionen låter ännu bättre. Design och funktioner är samma som hos föregångaren, bortsett från en minijack-ingång på fronten där man kan koppla in en iPod eller någon annan bärbar musikspelare.
 
Ljudkvalitet
Rotel har en mer välvuxen ljudbild än både Denon, Cambridge och Pioneer. Vänster och höger kanal verkar vara ännu mer exakta i timing (fas), det är åtminstone någonting som stramar upp stereoperspektivet ett snäpp bättre än hos de övriga förstärkarna. Det betyder att instrumenten är ännu mer punktformigt placerade, samtidigt som klangen breder ut sig mer viktlöst. Ljuden verkar komma från luften mellan högtalarna i stället för direkt från dem.
Kvinnliga röster som Bat For Lashes och Kate Bush kryper in längre under huden på mig och ljudlandskapet ger ett större psykoakustiskt intryck.
Basregistret återges bestämt och fysiskt, bastrumman är saftig och bestämd. Basgitarren groovar längst ned. Den är fängslande och lite fylligare än med Cambridge och Pioneer, men ändå stramare än med Denon och Marantz.
S-ljuden hos Kate Bush, Tori Amos, Sarah McLachlan eller Alexandra Bråten från Draumir-projektet, är inte lika tydliga som hos Marantz. Å andra sidan är Rotel mer förlåtande för vassa produktioner eftersom förstärkaren har lite tillbakadragna övertoner.
Ljudbildens bakgrund skildras tydligt, vilket indikerar att Rotel-förstärkaren har låg förvrängning och startar och stannar exakt på musiksignalens kommando. Och när vi snackar rockmusik är detta goda egenskaper. Rammstein låter tufft och välbalanserat och Till Lindemanns ultramanliga röst rungar fint i högtalarna. Sådana kvaliteter gör att vi önskade att förstärkaren skulle kunna spela ännu högre innan det blir för mycket, fast då hade RA-05SE hamnat i en annan prisklass. RA-1520 är till exempel ännu kraftigare och låter ännu renare, men kostar 3 500 kronor mer.